Tigersmamma

God afton!

Som jag skrev i förra bloggen så är det antagligen mer rättvist att ge 500 kronor till ett fattigt barn än till Bill Gates. Alltså är rättvisan subjektiv. Det visar att rättvisa är någonting relativt som avgörs i relation till andra.

Jag tänkte idag ta ett annat exempel: En kvinna är ensamstående mamma till en son som är fyra år. Hon har ingen hög lön, men får vardagen att gå runt. Hennes son behöver en ny jacka eftersom det börjar bli kallt (kanske är det december?). Den aktuella jackan kostar inte mindre än 300 svenska riksdaler. När den ensamma mamman är på väg för att köpa jackan passerar hon en grupp människor från Rädda Barnen och en av dem stoppar henne. "Vet du att så lite som 300 kronor kan ge vaccin till 400 barn?" Mamman känner till att de pengarna verkligen behövs. Både till sin son och till barnen i tredje världen. Hur ska hon göra?

Även denna gång har jag försökt luska ut vad människor i min omgivning tycker. En av personerna svarade att hon borde strosa vidare till Lindex och köpa jackan åt sonen. Personen menade att man ska prioritera sina närmaste först eftersom det är de man lever med dagligen. Den andra personen svarade inte likadant. Den andra personen menade att hon borde lyssna på Rädda Barnens utsända och få hela bilden klar för sig. Sedan borde hon strunta i att köpa jackan och istället skänka pengarna, menar person nr 2. Detta eftersom de tre hundra kronorna gör mer nytta som vaccin än som jacka. Vaccinet har fler barn nytta av, medan jackan endast hjälper en. Den här personen ser alltså till konsekvenserna ur ett större perspektiv, men jag säger inte att det är mer rätt. 

Jag skulle tro att de flesta köper jackan och att den avgörande faktorn är hennes egen son. I och med att hon har ett barn är det normalt att tillgodose det egna barnets behov först av både naturlighet och princip. Hade det varit en barnlös kvinna hade det kanske varit mest moraliskt försvarbart att strunta i det hon hade tänkt köpa (ännu ett par skor?) och skänkt pengarna till välgörande ändamål. Inte för att jag menar att man inte ska unna sig någonting själv, men allvarligt talat hur många par skor behövs egentligen? Vänder vi på frågan och säger: inte för att jag menar att man inte ska unna sig någonting själv, men allvarligt talat hur mycket mat/vaccin behövs egentligen? Svar: Mer än vad som finns för tillfället. Jag är trött på all materialism och fåfänga. Kan inte fler verkligen sätta sig in i vad som pågår i världen? Istället för att läsa om Paris eller Lindsays nya heta pojkvän i aftonbladet så kan det väl inte skada att åtminstone läsa övriga nyhetsrubriker? 

Och vad hade jag själv gjort? Jag hade antagligen köpt jackan. Sedan hade jag köpt Aftonbladet och läst nyhetsrubrikerna och kanske till och med tidningen. Fast jag hade hoppat över Paris och Company (jag struntar högaktningsfullt i hennes nya mops, terrier eller vad det nu må vara). Självklart är tredje världens behov någonting som ska lösas på lång sikt genom internationella samarbeten och avtal, men alla kan hjälpas åt ändå. Ni minns väl vad Bamse sa? "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något."  Det är de tillsynes små handlingarna som gör skillnad. Det gäller även rättvisan. Alla kan göra något.